THE ISLAND 2020

9 AUTONOMOUS MECHANICAL PUPPETS

ÖN 2020, blandmaterial, mekanik, plattform 95/490/800cm h/dj/b 2020

Marionetterna är synkroniserade med varandra och självstyrande. De har inbyggd andning och rörelse. Tekniken är ett möte mellan 300 år gammal japansk dockteatertradition och mekatronik. Dockornas teknik är framtagen av ingenjör Myles Severud och Anthony Clerc och en grupp teknologer på KTH. Dockornas skelett har tillverkats av dockmakare Thomas Lundquist.

THE ISLAND 2020 mixed material, mechanics, platform 95/490/800cm h/l/w 2020

The marionettes are synchronized and selfgoverning, They have built-in breathing and movement. The technique is a meeting between a 300 years old Japanese puppet tradition and mechatronics. The technique of the puppets is developed by engineer Myles Severud and Anthony Clerc and a group of technologists at the KTH. The skeletons of the puppets are made by pupeteer Thomas Lundquist.

shown at Waldermarsudde art museum, Stockholm 2020-21, Centre Culturel Suedoise, Paris 2021

ur introduktion

I Bunrakun, den japanska dockteatern som växte fram på 1700-talet, ser vi tre dockskötare handskas med olika delar av en meterhög docka.
Den ene håller i de lösa benen, den andre sköter en arm och bålen. Den tredje håller den andra armen och huvudet. Dockans röst sköts av Joururin, en berättare och sångare som sitter bredvid. De tre dockskötarna är oftast dolda under svarta huvor. 

Hos mina dockor är dockskötaren inte längre den som styr. Hon fungerar som en assistent eller vaktmästare som med ojämna mellanrum behöver ge en hjälpande hand. Dockorna sitter på huk, som om de väntade. När någon docka krupit iväg, somnat eller fallit, hjälps hon tillbaka. Och när till exempel en hand fallit ur en dockas knä, lyfter vaktmästaren den tillbaka.
Jag ser framför mig ett spel där de nio dockorna förhåller sig till varandra med vridningar, lyssnande, andning och rörelse. Allt bestämmer dockorna själva – och varje moment uppstår bara en gång. Spelet består oftast av enskildheter, som i den individuella andningen eller i de olika dockornas rörelser. Det kan också ses i olika långa scenarion – en serie rörelser och reaktioner som uppstår mellan dockorna. När dessa äger rum är upp till dockorna själva. Varken vaktmästaren, eller vi vet, hur dagens skeenden kommer att bli. Och med säkerhet kommer morgondagens händelser skilja sig från idag. Bara en sak upprepar sig på samma sätt varje dag. På ett givet klockslag, gör dockorna ett litet koncentrerat spel, en övning, för att sedan återgå till sitt villkorslösa tillstånd.
Arbetet påbörjades 2017 med hjälp av teknolog Lars Hässler och en grupp mekatroniker på KTH i Stockholm. Tekniken och programmet fullbordades sedan av den amerikanske ingenjören Myles Syverud med hjälp av Anthony Clerc. 

Tidigt vände jag mig till dockmakare Thomas Lundquist som har 40 års erfarenhet av att bygga Bunraku-inspirerade dockor. Han tog sig an uppgiften att tillverka dockornas skelett och mekanik. Tanken var att låta nutida elektronik möta Bunrakuns teknik. Thomas har i sin tur inspirerats av de små mekaniska japanska automaterna som går under samlingsnamnet Karakuri. Det var en teknik som uppstod i Japan under 1600-talet. 

En av utgångspunkterna till arbetet med Ön är en pjäs av den belgiske författaren Maurice Maeterlinck (1862-1949). 1890 skrev han pjäsen Les Aveugle (De Blinda). Den handlar om 12 blinda kvinnor, män och barn, som är strandsatta på en öde ö där de inväntar sin försvunna ledare.
Pjäsen har en omisskännlig ton av både humor och tragedi. Den får oss att tänka på Samuel Becketts tidiga pjäser som tillkom ett halv sekel senare.
I pjäsen väntar de blinda. När till sist en av dem reser sig och försöker treva sig bort, så snubblar han till över en död kropp som hela tiden legat mitt ibland dem. Det är förmodligen den ledare de väntade på. 

Karl Dunér 2020

see notes