SOPHÖGEN
Innevånarna i Oxyrhynchos kallade sin stad oxyrhynchiernas lysande stad.
Så småningom, kanske efter besök av romerska kejsare, la dem till oxyrhynchiernas lysande och mest lysande stad. Staden hade sin blomstringstid från 300-talet fvt till mitten av 600-talet evt, men dess historia sträcker sig långt tillbaka i faraonisk tid och slutar först under medeltiden när staden krympte till landsby. Till sist förvandlades Oxyrhynchos till ett stenbrott för den intilliggande arabiska staden Banhasa. Idag återstår inte mycket mer än grus och sand.
Ändå är just Oxyrhynchos antikens bäst bevarade stad.
En fransk Grand Tour-resenär som hette Vivant Denon passerade platsen 1798 och gjorde några teckningar där man kan se en pelare med doriskt kapitäl sticka upp ur sanddynerna. Hundra år senare, när engelska arkeologer började undersöka den försvunna staden, var också pelaren borta. Under utgrävningarna fann man däremot resterna av en av antikens största fristående teatrar med plats för 11000 åskådare. Man hittade det stora torget, agoran, officiella byggnader, gravkammare, husgrunder, spår av gatunät och bevattningsanläggningar. Arkeologerna slog fast att Oxyrhynchos – som är döpt efter fisken med samma namn – varit Egyptens tredje största stad under ptolemeisk tid fram till romarrikets övertagande och senare arabiskt styre. Staden var en knutpunkt och handelsplats. En sista utpost innan de libyska oaserna.
Till utgrävningarna vintern 1896 anslöt sig de båda unga arkeologerna Bernard Grenfell och Arthur Hunt. De var på jakt efter papyrus som bevarats i den torra egyptiska ökensanden. I utkanten av staden fann de snart vad de kom att ägna sig åt resten av sina liv – Sophögen. Såvitt jag vet är det den största antika sophögen som återfunnits. Redan vid första spadtaget lyftes okända fragment av Thomasevangeliet fram, och dagarna efter hittades diktfragment av Sapfo och Simonides. Efter några års grävande kunde de två arkeologerna konstatera att sophögen rymde uppemot 500000 papyrusfragment. Sedan 1903 och fram till idag har över 6000 av dessa tolkats och publicerats i 87 foliovolymer. Arbetet lär fortsätta ytterligare något sekel framöver. Man har till dags dato lyckats dechiffrera fragment av ett trettiotal förlorade pjäser, satyrspel och mimer, av författare som Euripides, Aristofanes, Sofokles och lika många, eller fler, av namnlösa dramatiker. Här finns romaner av Lollianos, texter av Platon, tidigare okända texter av Homeros, dikter av Alkman, Bacchylides, Korinna och Kallimachos, jämte mängder av okända poeter, filosofer, teologer och författare. Allt blandat i en enda kökkenmödding med brottstycken från hela den kända västeuropeiska antika litteraturen.
Det som är speciellt med sophögen är kanske ändå inte de litterära fragmenten, utan alla vardagstexter. Okända avsändare har präntat ner en komihåg-lista, en förteckning över vad som ska packas i båten, vad fikonen ska kosta på torget, hur många säckar mjöl som ska lämnas till någon av de fyrtio kyrkorna, ett brev till dottern eller en registrering av ett barn som fötts eller dött. Vardagslivets texter gör att vi idag vet var fiskaren Thonis bodde, var huset låg där slavpojken Epafroditos förolyckades, vilka konflikterna var i Aurelius Horus familj, vem som köpte den röda kamelen, var och när Herminus bjöd sin vän på middag, eller vad en liten skopa peppar kostade den 25 maj år 312.
I sophögen finns hela stadens minne. Under 1000 år slängde invånarna här sitt skräp. Bland papyrustexterna som en gång skrivits ner för att sedan kastas bort, hittar man krukskärvor, utnötta redskap, matrester, trasiga kläder och allt annat som slitits ut. Arkeologerna gissade att man ibland också slängde hela bibliotek och arkiv. På baksidan av en avskrift av Platons Alkabiades har någon skrivit en minnesanteckning
betalning för okremmar…
Apollonios räkning …
Pathermoutios …
… vassmark …
… deposition …
...esios …
Paesios till ett pris …
jordtransport för vassmarken …
… gräva …
Bland fragmenten hittar man en mängd inbjudningar som:
Eudaimon inbjuder dig att äta middag i gymnasiet med anledning av sonen Nilus bekransande den förste klockan åtta.
Och hundratals privatbrev som aldrig var avsedda att sparas:
Till Stefanos från Hefaistion. När du får brevet från min son Theon så skjut genast upp allting och kom hem till mig i byn för det som har hänt mig. Om du inte bryr dig om det precis som gudarna har vägrat mig förskoning, då tänker inte jag skona gudarna. Farväl.
Bland bråten hittar man skolbarns övningar och skådespelarmanus till de föreställningar som uppfördes på teatern. Ofta är lapparna små som frimärken och innehåller bara några stavelser, som ljudet mitt inne i ett ord.
houne[
dēï.[
ēr.[
ton[
Bilderna.
Bilderna i utställningen är tagna från ett och samma kikhål. En plats och ett fönster långt ifrån dagens Bahnasa. Titlarna är numrerade 1-56 och börjar med beteckningen OXY. Jag har tagit mig friheten att knyta de 56 bilderna till lika många fragment valda ur sophögen. De 56 texterna finns att läsa i specialtryckt kompendium. I kompendiet är angivet de gängse arkivnummren. ”P.Oxy.” står för ”Papyri Oxyrhynchos” och PSI står för ”Papiri della Società Italiana” som och är de italienska papyrologernas arkiv från 30talet och framåt. Udda beteckningar förklaras av att det i början av 1900 talet hamnade en del papyrer på svarta marknaden som så småningom landade i olika arkiv. Urvalet är ett tvärsnitt ur den bok som publiceras hösten 2025, som i sin tur är ett tvärsnitt av hela sophögens alla papyrer. Jag tänkte att det ska se ut som om översättarna Jan Stolpe, Lars-Håkan Svensson och Daniel Samuelsson, precis som arkeologerna Grenfell och Hunt, kört ner nävarna i högen och sedan översatt det de dragit upp. I samband med bokutgivningen i september 2025 är det premiär på Orionteatern av föreställningen Sophögen.
Karl Dunér februari 2025