Parabolerna hämtar sina titlar från repliker och bevarade fragment ur Aischylos förlorade pjäs Myrmidonerna.
Några av de större fragmenten med längre repliker hittades på en sophög i Egypten (se fotnot). Till dessa hör också ett antal små papyruslappar som bara har några få stavelser eller ett halvt ord vilka inte kunnat översättas. Dessa återges på transkriberad grekiska. De 29 bildernas titlar utgör sammantaget helheten av vad som finns kvar av pjäsen.
Till utställningen har texten givits ut i bokform med inledningar och förklarande kommentarer.
Bilderna är limmade eller målade på bockad aluminium som valsats med samma kröknings grad.
Fotona är nattbilder tagna från ett och samma område i utkanten av en liten stad i Italien.
Pjäsens innehåll kan trots de stora luckorna utläsas ur dessa fragment.
Aischylos bygger som sä ofta vidare på Homeros Illiaden. Vi befinner oss på slagfältet utanför Troja. Akajernas främste krigare Akilleus sitter stum i sitt tält och vägrar delta i striden. Han är förmodligen sur över att inte ha fått del av ett krigsbyte. Hans soldater, myrmidonerna, försöker på olika vis övertala honom att sätta på sig sin rustning och återta kampen, men Akilleus sitter tyst och vägrar länge ens svara.
Under tiden tycks trojanerna under sin ledare Hektor ha få ett övertag. Akajernas ankrade flotta bränns ner och mycket tyder på att de är på väg att förlora kriget.
Till slut låter han sin vän och älskare Patroklos iklä sig hans rustning och kliva ut i striden i hans ställe. Detta i förhoppningen om att hans närvaro, om än som Akilleus dubbelgångare, ska skrämma och pressa tillbaka fienden.
Kort tid senare får Akilleus budet att hans vän dödats i strid med Hektor.
Detta är troligen pjäsens vändpunkt. Han sörjer sin käre vän och skäms över att ha drivit honom i döden i hans egen rustning.
Akilleus:
Jag hedrade vårt umgänge och dina lår
med ymnig gråt
Senare säger han till Antilochos som kommit med dödsbudet:
Antilochos, gråt mer för den som lever kvar
än för den som har dött. Allt mitt är borta nu.
Pjäsen fortsätter förmodligen med att Akilleus vill ge sig ut i striden för att hämnas sin vän.
Men han saknar nu sina vapen och sin rustning som förlorats när Patrokolos stupade.
Han betraktar sin egen skuld genom att minnas en fabel.
Akilleus:
En fabel går så här, den är från Libyen:
En örn blev träffad av en bågskytts skott; när han
förstod hur pilen kunnat gå så rätt, sa han:
”Besegrad, visst, men inte av en fiende;
en örnfjäder är orsak till min ändalykt.”