THE HEAP book — Karl Dunér

THE HEAP

a book in 27ex

28 translated papyrus (sv.) and 5 prints

Utgiven av Ellerströms text & musik, Stockholm, i februari 2025
Fem bilder av Karl Dunér och tjugoåtta papyrusfragment ur sophögen i Oxyrhynchos översatta av Jan Stolpe (JS) och Lars-Håkan Svensson (LHS)

Formgivning Jonas Ellerström

Bilderna är printade på Innova Photo Cotton Rag IFA11 av Svante Larsson på Kornskarpt, Stockholm
Texten är tryckt på Holmen Trend 70 g av TMG Sthlm
Boken är bunden av Carina Stockenberger på Leonard Gustafssons Bokbinderi, Stockholm, i gammal fotokartong

Lådan är tillverkad av Norrmalms Kartongfabrik

förord, SOPHÖGEN

Under arbetet med uppsättningen av Aischylos pjäs Den fjättrade Prometheus på Dramaten 2016 stötte jag på en märklig sophög. Den är dold under en sanddyn och på sina ställen uppemot nio meter djup. I nästan tusen år slängde invånarna i den egyptiska staden Oxyrhynchos sina sopor här. Själva staden ödelades på 600-talet och glömdes sedan sakta bort.

En fransk Grand Tour-resenär som hette Vivant Devon passerade platsen 1798 och gjorde några teckningar där man kan se en pelare med doriskt kapitäl sticka upp ur sanddynerna. Hundra år senare, när engelska arkeologer började undersöka den försvunna staden, var också pelaren borta.

Under utgrävningarna fann man däremot resterna av en av antikens största fristående teatrar med plats för 11000 åskådare. Man hittade det stora torget, agoran, offi- ciella byggnader, gravkammare, husgrunder, spår av gatunät och bevattningsanläggningar. Arkeologerna slog fast att Oxyrhynchos – som är döpt efter fisken med samma namn – varit Egyptens tredje största stad under ptolemeisk tid fram till romarrikets övertagande och senare arabiskt styre. Staden var en knutpunkt och handelsplats. En sista utpost innan de libyska oaserna.

Till utgrävningarna vintern 1896 anslöt sig de båda unga arkeologena Bernard Grenfell och Arthur Hunt. De var på jakt efter papyrus som bevarats i den torra egyptiska ökensanden. I utkanten av staden fann de snart vad de kom att ägna sig åt resten av sina liv – Sophögen.

Såvitt jag vet är det den största antika sophögen som åter- funnits. Redan vid första spadtaget lyftes okända fragment av Thomasevangeliet fram, och dagarna efter hittades diktfrag- ment av Sapfo och Simonides. Efter några års grävande kunde de två arkeologerna konstatera att sophögen rymde uppemot 500000 papyrusfragment. Sedan 1903 och fram till idag har över 5000 av dessa tolkats och publicerats i 87 foliovolymer. Arbetet lär fortsätta ytterligare något sekel framöver. Man har till dags dato lyckats dechiffrera fragment av ett trettiotal för- lorade pjäser, satyrspel och mimer, av författare som Euripides, Aristofanes, Sofokles och lika många, eller fler, av namnlösa dramatiker.

Här finns romaner av Lollianos, texter av Platon, tidiga- re okända texter av Homeros, dikter av Alkman, Bacchylides, Korinna och Kallimachos, jämte mängder av okända poeter, filosofer, teologer och författare. Allt blandat i en enda kökken- mödding med brottstycken från hela den kända västeuropeiska antika litteraturen. I sophögen fanns också ett större fragment av Aischylos förlorade pjäs Prometheus eldbringaren som jag kom att använda i min uppsättning av Den fjättrade Prometheus.

Det som är speciellt med sophögen är kanske ändå inte de litterära fragmenten, utan alla vardagstexter. Okända avsändare har präntat ner en komihåg-lista, en förteckning över vad som ska packas i båten, vad fikonen ska kosta på torget, hur många säckar mjöl som ska lämnas till någon av de fyrtio kyrkorna, ett brev till dottern eller en registrering av ett barn som fötts eller dött.

Vardagslivets texter gör att vi idag vet var fiskaren Thonis bodde, var huset låg där slavpojken Epafroditos förolyckades, vilka konflikterna var i Aurelius Horus familj, vem som köpte den röda kamelen, var och när Herminus bjöd sin vän på middag, eller vad en liten skopa peppar kos- tade den 25 maj år 312. Trots att allt som idag återstår av Oxyrhynchos är sanddyner så är staden tack vare sin sophög bättre bevarad än alla andra antika städer.

Utställningen och boken Sophögen på Galleri Duerr i Stockholm vårvintern 2025 är första delen i ett tredelat arbete. Till den här boken har jag gjort ett urval på 28 stycken fragment, skrivna under perioden 200 fvt till 500 evt. Principen har varit att försöka visa ett tvärsnitt av sop- högens hela innehåll. Jag tänkte att det skulle se ut som om översättarna Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson, precis som arkeologerna Grenfell och Hunt, kört ner nävarna i högen och sedan översatt det de dragit upp. Fem av mina bilder ur serien Sophögen åtföljer texterna.

Karl Dunér, februari 2025